Revansch och avslutande VC-tävlingar.

Att få komma hem från OS-äventyret var en otroligt skönt. Det var såklart en blandning av många olika känslor, besvikelse, lättnad, trötthet, glädje och en stor dos av revanschlust. Fick värdefulla dagar på hemmaplan för att ladda upp inför den avslutande delen av VC-säsongen. När jag åkte till Lahti var det med en känsla av nu ska jag visa dem och mig själv. Det jag presterade på OS var inte mitt rätta jag och nu skulle jag åter få en chans att visa det. Formen var fortsatt väldigt bra och jag kände mig redo att tävla igen och det med en kropp och ett huvud som var med på noterna.

Lahti blev nog säsongens bästa lopp för min del. Jag är så stolt och så glad över det loppet och som bonus så resulterade det i en 9:de plats. Vilken grej!

Resan gick sen vidare till Norge, Oslo och Holmenkollen. Det är min första klassiska tremil och Kollen är någonting alldeles extra. Publiken längs med banan är galen och det är bitvis ett mäktigt tryck. Jag är nöjd med mitt genomförande och det var ett roligt lopp. På dessa lopp får man också möjligheten till att byta skidor vilket är lite speciellt. Jag valde att byta efter ca 13 km men dessvärre hade jag lite för dåligt fäste på skidor som jag bytte till. Så det blev lite slit de sista kilometrarna och kramp i armarna. Men ändå en häftig upplevelse att få tävla på Holmenkollen med publik på plats. Dessutom med mamma och pappa hejandes från läktaren ♡



Världscupscirkusen skulle därefter få avslutas på hemmaplan i Falun. Det bjöds på tre tävlingar, klassisk sprint, 10 km skejt och stafetter i strålande sol och närmare 10 000 i publiken. Wow. Om Holmenkollen var mäktigt så var nog detta ännu mer otroligt. Vilket massivt stöd och tryck det var upp för mördarbacken alltså! Jag hade en ganska så trött kropp denna helg men det kändes som att publiken bar mig uppför backarna. Så häftigt!

Foto: Nordic Focus

Dessutom fick vi ännu ett kvitto på att vi är världens bästa damlag genom att för andra året i rad vinna nationscupen. Det var roligt att få ta emot bucklan tillsammans med Jonna och Johanna på hemmaplan i Falun inför en stor publik.

Jag, Jonna och Johanna

Därefter väntade SM-veckan i Piteå med fem roliga tävlingar. Dessvärre vaknade jag dagen innan avfärd upp med en kropp som inte var helt frisk. Väldigt snopet och så tråkigt att missa en chans till att sätta punkt på en väldigt fin säsong. Men kroppen behövde helt enkelt vila och återhämtning. Men jag är glad att jag i alla fall fick avsluta världscupssäsongen och slutligen hamna på en 17:de plats i distanscupen, trots några missade distanstävlingar.

I Sollefteå väntade Smart Energy Cup och en minitour som resulterade i en andraplats, vilket var överraskande efter sjukdomen, men förstås kul. Dessutom fick jag en väldigt fin utmärkelse från Expressen som ÅRETS GENOMBROTT, det kändes hedrande på något sätt!

Nu tänker jag ladda batterierna innan träningen inför nästa säsong drar igång!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.